Vackra texter, citat, eller dikter, som berör mitt hjärta!

" Min käre vän. Slut ögonen och låt vattnet föra dig hem..."

”Lev nu, dö sen…”

”Visst gör det ont, när knoppar brister.”

”

 En liten berättelse, på hemväg från dagens föredrag.

Jag får stanna till med bilen i en korsning, och slänger ett öga mot ett av bostadshusen. På en inglasad balkong ser jag ett par i 85-årsåldern. Mannen sitter med en tidning i handen, och en kaffekopp på bordet. Frun tassar runt, iförd ett förkläde över en fin tröja o långbyxor. Plockar lite med pelargonerna, och vattnar en skvätt här och där i krukorna. Jaha tänker ni kanske, det var väl inget märkvärdigt. Men för mig som iakttog dem, och såg hur de småpratade och nickade till varandra, var det dagens upplevelse.

Så tänkte vi oss också att åldras tillsammans, sida vid sida och hand i hand.

Men så blev det inte, då livslågan släcktes för min älskade. När det nu gått några år, i ensamhet, värderar jag de stunder då jag blir varm i hjärtat och lycklig. Vem vet vad som händer i framtiden, jag gläds nu åt varje ny dag som randas…❤️💔❤️

Nattens dröm

 NATTENS DRÖM

Jag är på semester, tror att det är i en välkänd by på Kreta. 

Efter några dagar får jag byta boende, till en liten bungalow.

Allt känns bra, och jag strosar runt i byn, badar i havet och äter på olika små restauranger 

Ibland har jag sällskap av min vän K, men vi bor inte på samma ställe. Rätt vad det är kommer en kvinna, en thailändska, fram och säger att vi måste skynda oss till mitt boende. Det brinner där, säger hon.

Väl framme där ansluter en man, en fastighetsägare från Karlskoga.

Vi konstaterar snabbt att det inte alls brinner, men de vill ändå att vi ska gå in och kontrollera.

Problemet är bara, att det nu finns en hög mur runt bungalowen. 

K och kvinnan klättrar snabbt upp på den, och ropar att jag också ska göra likadant. Nåja, det verkar ju gå bra så jag klättrar upp på en trappliknande stege. Där finns ett räcke, som jag svingar mig halvvägs över. Sätter foten uppe på andra sidan muren, och står plötsligt på en väldigt vinglig, rostig, gammal järnstege. Den svajar fram och tillbaka, och jag står helt paralyserad, med ena foten på muren och den andra foten på stegen. 

Kan inte ta mig ner på något sätt.  

Ingen kan hjälpa mig, men den okända kvinnan tränger sig förbi mig på stegen, slinker under räcket, och hoppar ner på marken cirka 4 meter nedanför. Mitt hjärta bultar hårt i bröstet, och jag är riktigt rädd.

Då stårhelt plötsligt mannen bredvid mig på muren, sträcker ut sin hand och säger ”nu är jag här, och jag ska hjälpa dig ned”. 

Jag vänder mig sakta om, mot andra hållet...och vaknar ur drömmen... 

Hand i hand

 Sida vid sida, hand i hand genom livet!

Som du såg på mig, så såg jag på dig. 

När jag kroknade, då lyfte du mig. 

När du blev svag, då var jag stark. 

Omtanke i vardagen, en smekning i förbifarten. 

Långa djupa samtal, varvade med mycket bus och skratt.

Så har vårt liv varit, och det kommer aldrig tillbaka. 

Min längtan efter det finns alltid kvar!      

            ❤️💔❤️

Drömmen, 2021-08-02

 Drömtydning, igen…;

Jag befinner mig i en lägenhet(inte min) tillsammans med flera små barn. De leker, och vi har det så trevligt. Vet inte vilka barnen är, men jag ska passa dem och det finns ingen annan vuxen där.

Men så börjar jag känna röklukt någonstans,  går runt och kollar men hittar inget. Förutom vid ytterdörren och förstår att det är i trapphuset, eller från någon annan lägenhet.

Samlar ihop barnen, berättar inget, men får alla att ta på sig varma kläder och skor. Plockar också ihop täcken, kuddar, filtar och lägger det vid balkongdörren, eftersom det är ganska kyligt ute. Det finns en stor inglasad balkong där, och vi är på första våningen. Funderar på hur jag ska gå tillväga för att få ner alla barnen därifrån, om vi måste göra det innan brandkåren kommer. Ska precis ta ut barnen dit, när jag hör någon i hallen. Där står en man som jag är bekant med, och några av barnen är också där. (hur han kommit dit och in i lgh har jag ingen aning om)

Lugnt och tryggt säger han då: Hej! Kom så går vi ut på balkongen allihopa en stund. Och till mig viskar han ”nu är jag här, och jag ska hjälpa dig med allt, och med barnen,  så ni kan vara trygga”…

Drömmen 2021-07-20

 DRÖMMEN

Efter att ha varit vaken en liten stund, minns jag nattens dröm:

Jag kom ut till stugan och får syn på A nere vid tomtgränsen. Han har sällskap av B, stugans gamle ägare. Jag ropar på de, och de vinkar och hälsar glatt. Jag blir så glad,  när jag ser att de står och pratar och skrattar. Jag går runt till baksidan av stugan, där är allt det långa gräset borttrimmat, och hopräfsat. Förstår vem det är som varit uppe tidigt och jobbat!

Då kommer A upp till mig, och vi går mot dörren. Tänker att vi ska bjuda på kaffe. Men dörren är låst, så jag vänder mig undrande mot A och ska precis fråga varför. Men jag hinner inte, innan han säger ”jag har ju ingen nyckel”.

Så försvinner han, och jag vaknar…💔

Saknad

 Tog en tur till mitt kära lilla Rosensjö,

för att titta på allt arbete som gjorts. 

Kände mig så nöjd och glad, nästan lycklig,

och började tänka på blommor och växter.

Men några timmar senare, utan anledning,

började hjärtat dunka och tårarna flödade.

Det var ju du och jag, min älskade man,

som alltid var fulla av olika idéer och projekt.

Påhittiga, flitiga och starka som arbetshästar,

gick vi sida vid sida och hjälpte varandra...