Livets gång

Förr i tiden hörde man många kloka ord från äldre människor. "När en dör föds någon annan". Det har fastnat hos mig, och jag har varit med om flera tillfällen då det stämt. I vissa fall har det varit en yngre person, som varit gravid, när en begravning ska äga rum. Det ansågs också förr att det skulle bringa olycka om denne då var med i kyrkan. Jag respekterar att man kanske då väljer att utebli. Sin sorg och känslor, för den som inte längre finns bland oss, bär man ju i sitt eget hjärta. En begravning är mest till för de anhöriga? I viss mån också för att visa sin aktning och respekt för den som avlidit. Ett avslut och en start för det nya liv som ska levas.

Tunga tankar på en fredagskväll, men livet och döden finns i vår närhet hela tiden. Att tänka på sin egen hädangång borde alla stanna upp och göra. Skriva ner sina tankar och önskemål, för att underlätta för nära och kära. Ingen vet ju när ens tid tar slut...

Ett år äldre, och kanske lite klokare...

Sådärja, nu har den gamla kroppen blivit ett år äldre! Konstigt att inte knoppen åldras i samma takt? Eller också gör den det, utan att jag märker något! Är kanske inte så himla cool längre...

Tänker ibland att det skulle vara intressant att få en ärlig spegling från andra människor hur de uppfattar mig. Men så kom jag på att det har jag ju redan fått. Under tiden hos Trygghetsrådet fick vi ägna oss åt både självskattning och gradering från olika personer. Var riktigt intressant, och mycket överensstämde. Åtminstone med bilden av mig i en yrkesroll.

Inte så många personer har den riktiga bilden vem jag är. Är det jag som inte släppt in dem, eller har de inte velat se? Är nog en dubbel- eller mångsidig personlighet?

 Nåväl, jag tror nu efter 58 år, att jag står ganska stadigt på jorden. Vet vem jag är innerst inne. Vet vad som gör mig glad, lycklig eller nedstämd. Har insett att jobbet inte är det viktigaste i livet. Vet vilka människor som jag kan lita på, och vilka som betyder mest. Har skalat bort energitjuvar och ytliga bekantskaper, det känns bra. Har planer och tankar för framtiden, men lever och njuter av dagen som är just nu.

Trots det kan jag ibland komma på mig själv med att tänka bakåt. Varför vissa saker hände, och att jag inte alltid agerade rätt.

Spillde bort flera år helt i onödan. Väntade lite för länge med ett viktigt beslut. När det väl var fattat släppte mycket, och mitt liv blev mycket bättre och lyckligare.

Längtan

Så nära att byta till en annan typ av leverne. Inga krav på arbetsinsats, vare sig i hemmet eller på jobbet.  Bara ta dagen som den kommer. Få ligga och dra sig en stund på morgonen, kanske till och med somna om en stund i sköna sängvärmen. Stiga upp i maklig takt, sitta på balkongen eller terrassen och äta en god frukost. Promenera till havet, låta solen smeka den bleka huden. Sitta i sanden med blicken riktad mot horisonten. Doppa tårna i vattnet, låta vågorna gunga kroppen till ro. Låta dropparna rinna längs ryggen, och torka bort av solens värme. Dricka en läskande dryck, knapra på några nötter och salta oliver. Strosa hand i hand, med din käraste, längs slingrande gränder. Stanna till vid en taverna, ät, drick och njut medans solen sänker sig ner i havet...

Januaritankar

"Ett nytt år rullas ut framför oss, 

med nya drömmar och mål.

Så många tankar och funderingar, 

tvivel, hopp och längtan.

Ska jag styra skutan i hamn?

Eller driva vind för våg...

Kämpar och sliter dag för dag, 

till vilken nytta undrar jag."

#MeggieMay#