då hjärtat minns,
hur förra året var.
Vi skulle ordna kalas,
och fira din stora dag.
Inget blev som vi tänkt,
när sjukdomen tog över.
Veckorna rusade iväg,
allt ställdes på sin kant,
både hopp och förtvivlan.
Plötsligt tog allt slut,
och bara vi fanns kvar.
Nu väcks alla tankar igen,
minnen, känslor och sorg.
Låt solen värma våra hjärtan,
hela våra värkande kroppar,
ge hopp om en bättre tid...
#MeggieMay#
