då timmarna rusar iväg.
Tänker på vägen vi ska vandra,
med korta, eller långa, steg.
Plockar lite med olika ting,
några foton och gamla brev.
Blir tårögd över en sliten ring,
och orden som jag en gång skrev.
Natten smyger sig sakta på,
sluter ögonen för en liten blund.
Men, kroppen verkar inte förstå,
att den behöver vila en stund..."
#MeggieMay
