CV

 Ja,  nu är det kanske dags att fundera på vem man är, när mer än halva livet har sprungit förbi? 

I själen lever fortfarande en ung, glad och busig tjej. I spegeln däremot syns en helt annan person, en mogen kvinna med både fel och brister. 

Nåväl, det finns ju fortfarande mycket kvar att uppleva. Barn, och barnbarn, är min stora glädje i livet och en källa till skratt och trevliga samtal.

Att vistas i min lilla stuga, är ett tillfälle att följa naturens skiftningar. Gillar att odla, och pyssla med blommor. Kan också bara sitta på trappan, dricka en kopp kaffe och låta tankarna flöda fritt. 

Tycker om att ta en biltur, och gör gärna små resor både inom och utom landet. Ett restaurangbesök är inte fy skam, men jag gillar att laga mat hemma också och bjuder gärna på något gott. 

Musiksmaken är varierad, min husgud har hängt med sedan 70-talet, och det är förstås the Boss. 

Spelar gärna kort, men är en usel förlorare! Gäller även andra spel...

Drömmar

 Drömtydning önskas...

 

När en inte har sovit på några nätter, och äntligen lyckas få några timmars sömn. Då slår drömfabriken till med full kraft! Här följer ett kort utdrag från nattens eskapader...

Jag åker bil, ensam, ute på landet. Får syn på en avtagsväg, som förefaller vara en genväg. Visserligen är det bara en grusväg, men bilen är ju inte direkt av nyaste modell. Svänger in på den lilla vägen, där små röda stugor, och bondgårdar, skymtar bakom syrenhäckar och äppleträd. Fylls av lycka, och tänker att så här vill jag leva! Plötsligt ser jag ett par travhästar, med kuskar, på håll. Hastigheten verkar hög, så jag måste på något sätt väja undan. Har precis  passerat en liten avtagsväg, så jag börjar backa för att kunna bereda plats för ekipagen. Det går strålande bra, trots att jag måste svänga. En har väl körkort, hinner jag reflektera! Sen börjar mardrömmen, bilen ökar i hastighet och backar  med förskräcklig fart. Jag har fullt upp med att hålla bilen på vägen, och bromsar förstås. Lite hysteriskt kan jag nog medge, så här i efterhand. Att ”rycka krycka”, som min käre son lärt mig fungerar inte heller. Travekipagen närmar sig i hiskelig fart, och samtidigt blir jag omkörd bakifrån av två skolbussar. Paniken är total, när jag vrider av tändningsnyckeln och gör mig beredd att kasta mig ur bilen.

Då vaknar undertecknad, med en hjärtklappning som kunde ha sprängt ett stetoskop. Hela kroppen intrasslad i täcket, med vilt sparkande ben. 

Ja, vad lär man sig av detta? Är det bäst att vara vaken, eller sova, på nätterna?

#MeggieMay

 

Ett år som gått

 Min älskade Anders!

Detta långa år som gått,

utan dig vid min sida.

Du som alltid var så stark,

min bäste vän och älskade man.

Som vi kämpade varje dag,

vi två som var på samma lag.

Alla våra planer krossades,

när sjukdomen vann kampen. 

Ser nu tillbaka på alla lyckliga år,

med en kärlek så stark mellan oss.

Drömmer ofta om dig och önskar,

att få hålla din hand ännu en gång.

Älskar dig, nu och för alltid!❤️

Vårt älskade hem!

2020-10-04

 Idag är det ett år sedan som vi låste dörren, till vårt älskade hem i lilla Rosensjö.🏡😢

En tung och sorglig dag, som vi  väl aldrig trodde skulle komma så tidigt i livet.

Så mycket kärlek, skratt, och arbete som funnits där under de många fina åren.❤️

Våra underbara grannar, som alltid haft en  stund över till både fika och sysslor.

Att den fina ”stadsvåningen”skulle kännas som en bunker, det blev en omvälvande upplevelse som jag sakta vänjer mig vid.

Hela tiden har det funnits en stark längtan efter att återigen kunna öppna dörren, och gå ut barfota i gräset, pyssla med växter, eller ta en fika i solen. Kanske blir det så, eller också tar livet en ny vändning igen.

Jag är ändå tacksam över att vi hittade vår plats på jorden, och den tid vi fick där tillsammans...❤️❤️