Den lilla farmarhustrun...

Efter en trevlig, och intensiv, dagtur på jobbet var det skönt att komma hem och dusa en stund i soffan. När energin började återvända gick jag ut i trädgården. Spännande att se om det börjar komma upp något i landen. Tack vare att det har regnat fick jag syn på lite potatisblast! Rabarberna växer villigt, både i pallkragen och komposten. Skar ner ett rejält knippe och gjorde en god smulpaj, med mandelmassa och havregryn. Smakade finfint, med en klick grädde, till kaffet. Gjorde en översyn i växthuset också, men väntar med vattningen till kvällen. Drömmer om att vi ska hitta ett torpställe med uthus, fruktträd och en bit mark. Då skulle vi kunna odla lite mera, och skaffa några höns. Som vaktkonstapel anställer vi en svart, och vit, kattherre. Nåväl, vi får väl se om det dyker upp något "lilla huset på prärien" till oss...

Arbetshäst

Känner mig nöjd och lycklig. Blev nämligen inringd och ska jobba tre dagar nu. Visserligen sinkar det skolarbetet, men jag får ta alla andra timmar i anspråk till det. Känner att jag mycket hellre skulle arbeta. Inte så att ämnena är ointressanta, men det känns lite meningslöst. Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Väl hemma efter jobbet hade käre maken kokat te' och gjort varma mackor. Mycket uppskattat! Sätter mig framför datorn nu, och gör klart en uppgift som ska skickas in. Klapp, klapp på axeln till mig själv!

Husvagnsnjutare

Vi har spenderat helgen i husvagnen. Den står på säsongsplats, i Storfors av alla ställen! Lugnt och skönt, med bara några få campinggäster. Grillat, lagat god mat och även smakat på några glas vin. Det känns nästan som när jag var liten, och pysslade och möblerade om i dockskåpet! Nu är vi hemma igen, skönt att ta itu med lite sysslor hemmavid också. Hörde nyss att käre maken startade upp ögonstenen och provkörde den. Snart kommer det att bli dags för en riktig premiärtur. Vi får sikta  på en varm och härlig sommarkväll, och åka nercabbat förstås...

En röst i natten

Den här dagen har varit intensiv. Vi har fått lära oss HLR,  hjärt-lung-räddning. Att en såpass enkel insats kan rädda en människas liv väcker tankar. Att ingripa i en svår situation får mig att tänka på hur jag är som person. Är jag den som tar ett kliv framåt och axlar en ledarroll? Eller står jag i bakgrunden, och gör det som jag blir tillsagd? Vet att jag har förändrats under årens lopp. Vill jag vara den som tar kommandot, leder och fördelar dagens arbete. Eller bara flyta med strömmen och utföra det som  krävs för stunden. Vill naturligtvis göra mitt bästa varje dag, men behöver kanske inte sikta längre än så? Som min kloka dotter sa till mig, när jag erbjöd mig att arbeta under en storhelg. "Vem tror du tackar dig för det?" Jag har ju, med ålder och stigande visdom, lärt mig att ingen är oumbärlig.  Varken i det privata, eller i yrkeslivet...

Blue monday

 

Tankar i den mörka natten...

Varför är det så svårt att koncentrera sig på det som oundvikligen måste göras? Jag vet att jag måste plugga mera, skicka in färdiga arbetsuppgifter, förbereda nästa ämne. Men den riktiga motivationen och lusten vill inte infinna sig. Ändå är jag en person som jobbar bäst under tidspress. Det kanske är den sporren som måste till? Kan också, delvis, bero på att jag inte finner det nog meningsfullt att plugga. Ute i elfte timmen med tanke på min ålder. Det här skulle jag naturligtvis ha gjort för femton år sedan! Då jag fortfarande var ambitiös, karriärsugen och någorlunda skarp i skallen...

Om jag klarar studierna så står jag fortfarande och stampar på samma ställe, det vill säga som vikarie. Att bli fast anställd trodde jag väl aldrig skulle bli ett problem. När jag steg innanför Postens dörrar, 1976, hade jag erbjudande om jobb på två andra säkra ställen. Bofors och 

Konsum erbjöd jobb, valde jag rätt eller fel?

Den nya istiden

En isande kyla har tagit landet i besittning. På almanackan står det 7 maj, men det känns som oktober.  Ska snart tända i kaminen, inväntar bara en vedleverans. Tyvärr räcker inte kroppsorken längre till att varken klyva, eller bära, ved. En gryta med gulaschsoppa puttrar förföriskt på spishällen. Ska bli gott att äta, tillsammans med gott bröd och en liten bit brieost. En stund i soffan får bli kvällens nöje. Mina krav om festligheter på "lillördag" är mycket blygsamma. Möjligen om den lilla skvätten i rödvinsdunken ska hällas upp. I rent medicinskt, och kroppsvärmande syfte...

Tisdagstristess

Denna förlamande trötthet, som håller min hjärna i sitt grepp. När jag jobbar är det full rulle hela tiden. Men här hemma växer högarna, utan att jag får ork att ta itu med dem? Har iallafall sorterat olika tidningar, ska sätta ut annons på dem. Tror att det bästa är att göra en lista över alla surdegar som jäser. Sen beta av en efter en, kasta, sälja och spara. Ska skicka ett par inlämningsuppgifter under förmiddagen. Senare på em ska Postflickorna träffas för några timmars fikande och tjattrande. Det ser jag verkligen fram emot! Slår igång kaffehurran här hemma nu, kanske lider av koffeinbrist ?!

Kvällen glider sakta in i natten. Skönt att sitta i det tysta huset, och låta tankar komma och gå. Käre maken sover sedan flera timmar. Vi har lite olika dygnsrytm. Jag är en riktig nattuggla som inte kräver så många timmars sömn. Han är däremot morgonpigg, efter minst åtta timmars lugn sömn. Det händer mycket runt omkring oss hela tiden. Känns som att vi borde ha en nödbroms att dra i. Längtar till den kommande helgen! Då ska vi tillbringa två nätter i husvagnen. Bara ta det lugnt, vara ute och promenera, äta och dricka gott. Kommer nästan att kännas som att vi skaffat en ny "sommarstuga".  Måste också försöka att plugga en del, får passa på under de sena kvällstimmarna. Vi har inte ens en månad kvar av första skolterminen. Även där har tiden bara rusat iväg. En annan sak att se fram emot är vår resa till en ny grekisk ö, Thassos. Ska bli spännande att se om den kan slå vårt kära Kreta?  Sen väntar sommarjobb i minst tio veckor, ska bli jätteroligt!