Vankar fram och tillbaka, och önskar att smärtan försvann.
Så många tankar som hinner virvla runt i min hjärna.
Vänder blicken mot skyn, och ber till en blinkande stjärna.
Brusande tabletter i ett halvfullt glas med vatten.
Värmande salva, en plats bokad i soffan hela natten.
När allt hopp om lindring nästan är väck från mitt minne.
Känner jag lite bättring, och hoppet tänds i mitt sinne.
Kan det vara över för denna gången?
Hatar känslan som håller mig fången... "
#MeggieMay#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar