Kampen

Efter att ha kämpat på, alldeles för länge, sa kroppen ifrån. Jobbade helg fredag-söndag förra veckan. Trots värk gjorde jag mitt yttersta, för att allt skulle vara bra för våra boende. Hade sen en kort vila på måndag fm innan det var dags för ett obligatoriskt studiebesök med skolan. På stadens krematorium av alla platser! Intressant att se hur de arbetar där, men det var otroligt smärtsamt att stå så mycket. Efter en snabb lunch var det sedan dags för ett kvällspass. Knappt att jag klarade av att stå och gå, och då är ju ändå kvällsturerna lättare än dagturerna!
Sov inte många timmar på natten, det värkte i rygg och ben konstant.
Vacklade upp på morgonen, duschade och åt lite frukost. När jag sen skulle ta mig upp till bilen, var det nära att jag inte lyckades. Hade som tur var mina gåstavar som hjälpmedel.
Åkte till lasarettet, fick sätta mig flera gånger under promenaden till mottagningen. Orkade inte räta upp ryggen, och var helt slut!
Fick, som tur var, komma in till sköterskan E direkt vid ankomsten. Hon såg på mig hur ont jag hade, vi pratade en lång stund, hon tyckte att jag måste få vila kroppen. Kunde inte hålla emot längre, berättade att jag tagit semester av den anledningen. Hon ordnade också med att min läkare M ska ringa upp nästa måndag, det kändes bra!
Sen var det också dags för det jag gruvat mig för länge. Den första injektionen med ett biologiskt läkemedel, Enbrel. E förklarade, berättade on läkemedlet och tog sen fram sprutan, i form av en injektionspenna. Ett litet stick i högra låret, efter 10 sekunder var det färdigt! Kändes riktigt bra, och verkar ganska enkelt att sköta själv.
Nu har det gått drygt 1,5 vecka, jag har tagit en spruta till under tiden. Tyvärr har den inte hjälpt mot ryggvärken, och jag är enormt trött på dagarna. Fått sova lite bättre på nätterna, och den övriga värken är någorlunda bra. Nu hoppas jag bara på att det ska bli bättre o bättre med vila, och att medicinen ger effekt på sikt. Längtar efter jobbet, med arbetskamrater och våra kära gamlingar!
Har nu också förstått att jag måste använda hjälpmedel, så nu har rollatorn provats och funkar bra. Har även lagt i sidenlakan i sängen, underlättar verkligen vid vändningar! Och en ny höj- och sänkbar arbetsstol är beställd av arbetsterapeuten, den kommer att hjälpa mig mycket då jag "står vid spisen".

Livets resa...

"I stjärnorna står det nog skrivet,

vad som är meningen med livet. 

Vår vandring kan bli kort eller lång,

fyllas av lycka, glädje och sång.

Eller kantas av sjukdom och sorg.

Njut av dagen, lägg en ros i din korg.

Ingen vet när timglaset runnit ut,

och tiden hos de kära tagit slut..."

❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️

#MeggieMay#

Livets stig

"Tar sakta ett litet, litet steg.

Kämpar på så gott det går.

Är lite svag, men ändå seg.

På kinden faller en liten tår.

Vacklar framåt på livets stig.

Ett mål i fjärran jag ser.

Kan jag nå det utan dig?

Sluter mina ögon och ber..."

#MeggieMay# ❤️❤️

Själen...

"Ett sista flämtande  andetag, 

en livslåga som blåstes ut.

En vindpust i det öppna fönstret,

några vingslag från en fågel utanför.

Tystnad, tårar, tankar och sorg.

En sista stund, då själen sakta flyr..."

#MeggieMay# ❤️❤️

Lilla mamma... ❤️

Jag ser en gammal och grå liten gumma.

Skrynkliga händer, ögon som är skumma.

Vilar lite på bädden, dåsar och slumrar.

Orden går sin egen väg, du tystnar och mumlar.

Den glada lärkan finns ej kvar i ditt rum.

Stegen är långsamma, ryggen är krum.

Sov en stund, låt tankarna vila från oro.

Nu finns bara stillhet, tystnad och ro... ❤️

#MeggieMay#

Ensamhet

Kom och ligg här vid min sida, 

tills morgonen gryr igen.

Allt jag ber om är lite av din tid,

så jag klarar en till natt.

Gårdagen bleknar sakta bort,

ännu en ny dag skymtar svagt.

Så tungt att ensam vara, 

ge mig styrka att klara allt...

Tro, hopp och kärlek

Vem är jag, 

vad vill jag,

vart ska jag?

Tid för tankar,

tid för glädje,

tid för sorg.

Små rum i mitt hjärta,

både slutna och öppna,

fyllda av taggar och sår.

Behöver läka, finna hopp,

hitta glädje och tro... 

#MeggieMay#

Livet ger och livet tar.

Jag står ensam kvar.

Sitter här med mina tankar,

känner hur hjärtat bankar.

En gång ung och sorglös,

numera tung och modlös.

Hämta styrka och kraft,

få tillbaka glädjen som jag haft.

Tänd ett ljus, och låt det brinna.

Låt allt mörker försvinna...

#MeggieMay#

Tankar i natten

Vad är glädje, vad är lycka, vad är sorg?

Livet leker med oss, luras och lockar.

Det går upp och ner, hisnar och drar.

Kan jag stå emot, och gå min egen väg?

Flyta med i dyningen, eller bestiga berget.

Stilla den inre rösten som i själen pockar... 

#MeggieMay#

Framtidstro...

Varför rusar livet iväg så snabbt?

Dags att sakta in, men inte kliva av.

Mycket har jag gjort i mina dar, 

en del blev rätt och annat blev fel.

Den unga spralliga flickan jag var,

kuvades av livet, men finns nog kvar.

Kunskap, erfarenhet och arbetsglädje,

väger tungt i den ena vågskålen.

Kreativitet, skrivande och musik,

kämpar för att komma i jämvikt.

Går det att kombinera på nå't sätt,

den frågan är svår att besvara rätt...

#MeggieMay# 💞

Vårkänslor

Äntligen är den långa vintern slut,

blommor tittar fram, knoppar slår ut.

Vårsolen lyser och värmer skönt,

gräsmattan lockar förföriskt grönt.

Glöm den snö som föll i fjol,

låt oss sitta ute, och lapa sol...

Känslor väcks hos både gamla och unga,

glöm bort allt tråkigt och sorger tunga.

Blickar som lockar och hjärtan som slår,

släpp loss din längtan, nu är det vår...

#MeggieMay#  ❤️❤️

Livets skuggsida

Glädje, hopp och förtvivlan avlöser varandra.

Allt som sker påverkar vårt nästa steg i livet.

Några lyckas hålla sig på den breda vägen.

Andra snubblar och far iväg hit och dit.

Du människa, som inga fel och brister har,

snegla åt sidan och hjälp den som illa far.

En dag kan det vara du som behöver stöd,

kanske från någon, som nu är i nöd...

#MeggieMay#

Filosofiska funderingar

Undrar hur jag ska kunna orka?

Pluggar, och nöter in kunskap.

Längtar efter att vara ute i naturen.

Jobbar, och ger av min energi.

Försöker vara glad och trevlig.

Behöver få min kropp i balans.

Orkar inte med att sköta hemmet.

Tappar kontakten med nära och kära. 

Vill göra något som gör mig glad.

Hjulet bara snurrar i hög fart,

kan jag bromsa eller hoppa av...

#MeggieMay#

Gamla och nya tider...

För snart sju år sedan tog jag ett stort kliv, ut i en okänd tillvaro. Från en trygg, statlig, anställning till en arbetsmarknad jag inte visste något om. Efter drygt trettio år hos samma arbetsgivare kändes det onekligen konstigt. Jag kan inte annat än säga att jag haft möjlighet till personlig utveckling. Men då var det alltså dags för avveckling.
Jag bestämde mig dock för att inte tänka tillbaka utan istället se framåt. Nu, sju år senare, har jag äntligen fått min efterlängtade nya anställning, i kommunens regi. Det har tagit fyra år att ta sig dit. År då jag slitit och kämpat, varit ledsen och trött ibland. Men framförallt drivits av en glädje, och arbetslust, jag trodde försvunnit. Så nyttigt, för min egen del, att göra en total omvändning i arbetslivet. Tycker nog att jag fått en större självinsikt, även om jag fortfarande är lite för ivrig.
När jag nu dessutom sitter i skolbänken vissa dagar, funderar jag ibland på om jag skulle ha stigit av tåget tidigare?
Nåväl, inget att grubbla över. Då var då, och nu är nu... "Och den ljusnande framtid är vår"

Teknikfånge...

I över en veckas tid har min gamla, sega, dator spelat mig ett spratt! På skolan ska vi redovisa våra uppgifter via en lärportal. Det har inte varit några problem tidigare, men den här terminen går det käpprätt åt skogen. Det går inte att bifoga några filer=katastrof. 

Sent igår kväll, efter ett kvällspass, satte jag mig vid datorn på jobbet. Efter nästan två timmar hade jag skrivit om allting och skickat iväg det till läraren. Gissa om det var någon som var dödstrött i morse? Men, det var bara att pallra sig upp när klockan ringde. Frukost och dusch, sen iväg på föreläsning om hjärtat. Ju mer jag lär mig, ju mer förundrad blir jag över att överhuvudtaget leva!

Framåt kvällen fick jag lite hjälp med datorn, men det krävs lite mera åtgärder för att det ska fungera bra. Tacksam för hjälpen ändå!

Ska försöka komma till ro lite tidigare ikväll. En mastodonthelg på jobbet väntar, och sen några dagar ledigt!

Vart tar lusten och livet vägen? Tiden bara rusar iväg... ❤️

Vänner

Vem kan läsa dina innersta tankar.

Vem kan torka dina tysta tårar.

Vem ser dig, som den du egentligen är.

Vem stöttar dig, när du är trött och svag.

Vem skrattar med dig, när du är glad.

Jag finns här för dig i alla dagar,

när dagen randas och när natten faller på,

på marken där du vandrar, 

som vinden i ditt hår, 

och regnet mot din kind...

#MeggieMay#

Studietorka och arbetsglädje

Nu har samma syndrom inträffat som under de andra terminerna. Jag har verkligen ingen som helst lust att plugga! Det är inte så att ämnena är ointressanta. Det är min motivation som saknas, och jag vet inte riktigt hur jag ska trigga igång den. Målet är dels långt borta, och jag tycker att jag kan jobbet ganska bra redan nu.
Att se människor, hjälpa och stötta dem, ge värme och omtänksamhet, sjunga en låt, ge en kram eller en klapp på kinden, trösta och bekräfta. Acceptera dem så som de är just nu.
Det är så viktigt att inte glömma att det finns en levande själ, bakom den gamla trötta fasaden! Jag försöker, att varje dag, ge så mycket jag kan till våra gamla och gläds åt att få arbeta. Kan inte det räcka?
Finner också sådan glädje i att tillhöra ett arbetslag igen. Vi har många styrkor, och strävar mot samma mål. Att våra boende ska få en god omvårdnad, känna förtroende, få den hjälp de behöver, vara bekväma, känna hemkänsla, och att vi tillsammans också är en typ av familj. Det känns så himla bra när någon boende, eller anhöriga, säger att de är så nöjda med oss och vår avdelning!
Så min största önskan är att få vara kvar på jobbet, och göra det bästa jag kan varje dag....

Livets gång

Förr i tiden hörde man många kloka ord från äldre människor. "När en dör föds någon annan". Det har fastnat hos mig, och jag har varit med om flera tillfällen då det stämt. I vissa fall har det varit en yngre person, som varit gravid, när en begravning ska äga rum. Det ansågs också förr att det skulle bringa olycka om denne då var med i kyrkan. Jag respekterar att man kanske då väljer att utebli. Sin sorg och känslor, för den som inte längre finns bland oss, bär man ju i sitt eget hjärta. En begravning är mest till för de anhöriga? I viss mån också för att visa sin aktning och respekt för den som avlidit. Ett avslut och en start för det nya liv som ska levas.

Tunga tankar på en fredagskväll, men livet och döden finns i vår närhet hela tiden. Att tänka på sin egen hädangång borde alla stanna upp och göra. Skriva ner sina tankar och önskemål, för att underlätta för nära och kära. Ingen vet ju när ens tid tar slut...

Ett år äldre, och kanske lite klokare...

Sådärja, nu har den gamla kroppen blivit ett år äldre! Konstigt att inte knoppen åldras i samma takt? Eller också gör den det, utan att jag märker något! Är kanske inte så himla cool längre...

Tänker ibland att det skulle vara intressant att få en ärlig spegling från andra människor hur de uppfattar mig. Men så kom jag på att det har jag ju redan fått. Under tiden hos Trygghetsrådet fick vi ägna oss åt både självskattning och gradering från olika personer. Var riktigt intressant, och mycket överensstämde. Åtminstone med bilden av mig i en yrkesroll.

Inte så många personer har den riktiga bilden vem jag är. Är det jag som inte släppt in dem, eller har de inte velat se? Är nog en dubbel- eller mångsidig personlighet?

 Nåväl, jag tror nu efter 58 år, att jag står ganska stadigt på jorden. Vet vem jag är innerst inne. Vet vad som gör mig glad, lycklig eller nedstämd. Har insett att jobbet inte är det viktigaste i livet. Vet vilka människor som jag kan lita på, och vilka som betyder mest. Har skalat bort energitjuvar och ytliga bekantskaper, det känns bra. Har planer och tankar för framtiden, men lever och njuter av dagen som är just nu.

Trots det kan jag ibland komma på mig själv med att tänka bakåt. Varför vissa saker hände, och att jag inte alltid agerade rätt.

Spillde bort flera år helt i onödan. Väntade lite för länge med ett viktigt beslut. När det väl var fattat släppte mycket, och mitt liv blev mycket bättre och lyckligare.

Längtan

Så nära att byta till en annan typ av leverne. Inga krav på arbetsinsats, vare sig i hemmet eller på jobbet.  Bara ta dagen som den kommer. Få ligga och dra sig en stund på morgonen, kanske till och med somna om en stund i sköna sängvärmen. Stiga upp i maklig takt, sitta på balkongen eller terrassen och äta en god frukost. Promenera till havet, låta solen smeka den bleka huden. Sitta i sanden med blicken riktad mot horisonten. Doppa tårna i vattnet, låta vågorna gunga kroppen till ro. Låta dropparna rinna längs ryggen, och torka bort av solens värme. Dricka en läskande dryck, knapra på några nötter och salta oliver. Strosa hand i hand, med din käraste, längs slingrande gränder. Stanna till vid en taverna, ät, drick och njut medans solen sänker sig ner i havet...

Januaritankar

"Ett nytt år rullas ut framför oss, 

med nya drömmar och mål.

Så många tankar och funderingar, 

tvivel, hopp och längtan.

Ska jag styra skutan i hamn?

Eller driva vind för våg...

Kämpar och sliter dag för dag, 

till vilken nytta undrar jag."

#MeggieMay#