och få njuta av livet en solig dag.
Att det skulle gå så här sakta,
när jag trodde på underverk.
Kroppen lever sitt eget liv,
medans jag förundrat ser på.
Kämpar mot trötthet var dag,
hatar värken som gör mig svag.
Vägrar att låta mig besegras,
men behöver inte längre vinna.
Tar itu med en sak i taget,
gläds åt små alldagliga ting.
Orkar lite mera några dagar,
slokar sen som en vissen blomma.
Reser mig igen när klockan slår,
på darrande ben framåt jag går...
#MeggieMay
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar