Vad är det jag väntar på,
att tiden bara ska gå?
Dagarna rinner förbi,
som en grå långsam klump.
Jag saknar mitt gamla liv,
smattret av snabba fötter,
hasande steg i tofflor,
skratt i korridorerna,
en fårad gammal kind,
en skrynklig hand i min.
Empati, glädje och sorg,
lyssna, förstå och stötta.
Ett yrke, som låg mig så
varmt om hjärtat.
Något finns väl ändå kvar,
som jag kan duga till...
#MeggieMay