Hur kunde det bli så här?
Du som var mig så oändligt kär!
Sängen bredvid mig är tom och kall.
Din jacka hänger på en krok i vår hall.
Jag känner din blick, hör din varma röst,
mitt i sorgen är det ändå en liten tröst.
Försöker att klara livet i ensamhet,
det är svårt som du säkert vet.
Hjärtat håller på att sprängas isär,
min älskade finns inte längre här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar