Väntan

 En enda lång väntan...

efter att få se dig igen, 

känna din hud mot min, 

se in i dina blåa ögon, 

kyssa dina mjuka läppar,

smeka din trötta kind,

få omslutas av dina armar,

dela allt som sker med dig,

gå hand i hand som alltid förr...

#MeggieMay 💔 

Nostalgiska tankar

 Den ensamma kvinnan i bunkern, 

del 5: 

Ikväll tänkte jag inviga lilla Märta, den ovetande pigan, lite om mitt liv. Placerade henne i soffan, med dryck och tilltugg inom räckhåll. 

Började med att berätta om hur spännande det var att åka till huvudstaden, med Petterssons buss, vid endast 13 års ålder. Hötorget lockade med spännande varor! Ett brett bälte, med ett stort spänne, inköptes till de gröna gabardinbyxorna. En palestinasjal,  att svepa runt axlarna på den midjekorta jackan, fullbordade den tuffa klädseln.

Sedan kom jag på att hon aldrig sett mig dansa! Så det blev dags, att visa några sjyssta steg. Både från discomörkret på Canon club, och styrdansen på nya dansbanan i parken. Ser att hon är lite besvärad, för att inte säga generad?

Nåväl, jag hoppar framåt i tiden, och nynnar  på några av bossens bästa låtar. Pekar ut konsertplatsen, Stockholm stadion, på en tummad stadskarta. Ser att hon klipper lite med ögonen, och öppnar munnen stort. Förstår att hon är imponerad av min forna glanstid, så jag slinker iväg och drar på mig idolens t-shirt. Tänker att en selfie nu, det borde ju bli en fin julklapp till familjen! 

Men vad ser jag, vid min coola entré, hon har svimmat av uppståndelsen! Eller har hon helt enkelt somnat?😂😂

Pandemi...

 Är detta verkligen livet på en pinne,

att sitta och glo på tv härinne?

Inte gå och shoppa på en affär,

bara använda sina gamla klä’r.

Får inte gå till ’Märtas’ och äta en bakelse,

det känns ändå som en liten försakelse.

Låsa in sig i bilen, för en sväng på stan,

men det kan en inte göra hela långa da’n.

Hålla kontakter vid liv i cyberspace,

istället för att hänga på ett mysigt place.

Värst av allt är ändå att inte kunna ses,

vid ett köksbord där goa kramar ges.

Räknar timmar, dagar, veckor och år,

tills vi vårt gamla liv sakta återfår...

#MeggieMay

CV

 Ja,  nu är det kanske dags att fundera på vem man är, när mer än halva livet har sprungit förbi? 

I själen lever fortfarande en ung, glad och busig tjej. I spegeln däremot syns en helt annan person, en mogen kvinna med både fel och brister. 

Nåväl, det finns ju fortfarande mycket kvar att uppleva. Barn, och barnbarn, är min stora glädje i livet och en källa till skratt och trevliga samtal.

Att vistas i min lilla stuga, är ett tillfälle att följa naturens skiftningar. Gillar att odla, och pyssla med blommor. Kan också bara sitta på trappan, dricka en kopp kaffe och låta tankarna flöda fritt. 

Tycker om att ta en biltur, och gör gärna små resor både inom och utom landet. Ett restaurangbesök är inte fy skam, men jag gillar att laga mat hemma också och bjuder gärna på något gott. 

Musiksmaken är varierad, min husgud har hängt med sedan 70-talet, och det är förstås the Boss. 

Spelar gärna kort, men är en usel förlorare! Gäller även andra spel...

Drömmar

 Drömtydning önskas...

 

När en inte har sovit på några nätter, och äntligen lyckas få några timmars sömn. Då slår drömfabriken till med full kraft! Här följer ett kort utdrag från nattens eskapader...

Jag åker bil, ensam, ute på landet. Får syn på en avtagsväg, som förefaller vara en genväg. Visserligen är det bara en grusväg, men bilen är ju inte direkt av nyaste modell. Svänger in på den lilla vägen, där små röda stugor, och bondgårdar, skymtar bakom syrenhäckar och äppleträd. Fylls av lycka, och tänker att så här vill jag leva! Plötsligt ser jag ett par travhästar, med kuskar, på håll. Hastigheten verkar hög, så jag måste på något sätt väja undan. Har precis  passerat en liten avtagsväg, så jag börjar backa för att kunna bereda plats för ekipagen. Det går strålande bra, trots att jag måste svänga. En har väl körkort, hinner jag reflektera! Sen börjar mardrömmen, bilen ökar i hastighet och backar  med förskräcklig fart. Jag har fullt upp med att hålla bilen på vägen, och bromsar förstås. Lite hysteriskt kan jag nog medge, så här i efterhand. Att ”rycka krycka”, som min käre son lärt mig fungerar inte heller. Travekipagen närmar sig i hiskelig fart, och samtidigt blir jag omkörd bakifrån av två skolbussar. Paniken är total, när jag vrider av tändningsnyckeln och gör mig beredd att kasta mig ur bilen.

Då vaknar undertecknad, med en hjärtklappning som kunde ha sprängt ett stetoskop. Hela kroppen intrasslad i täcket, med vilt sparkande ben. 

Ja, vad lär man sig av detta? Är det bäst att vara vaken, eller sova, på nätterna?

#MeggieMay

 

Ett år som gått

 Min älskade Anders!

Detta långa år som gått,

utan dig vid min sida.

Du som alltid var så stark,

min bäste vän och älskade man.

Som vi kämpade varje dag,

vi två som var på samma lag.

Alla våra planer krossades,

när sjukdomen vann kampen. 

Ser nu tillbaka på alla lyckliga år,

med en kärlek så stark mellan oss.

Drömmer ofta om dig och önskar,

att få hålla din hand ännu en gång.

Älskar dig, nu och för alltid!❤️

Vårt älskade hem!

2020-10-04

 Idag är det ett år sedan som vi låste dörren, till vårt älskade hem i lilla Rosensjö.🏡😢

En tung och sorglig dag, som vi  väl aldrig trodde skulle komma så tidigt i livet.

Så mycket kärlek, skratt, och arbete som funnits där under de många fina åren.❤️

Våra underbara grannar, som alltid haft en  stund över till både fika och sysslor.

Att den fina ”stadsvåningen”skulle kännas som en bunker, det blev en omvälvande upplevelse som jag sakta vänjer mig vid.

Hela tiden har det funnits en stark längtan efter att återigen kunna öppna dörren, och gå ut barfota i gräset, pyssla med växter, eller ta en fika i solen. Kanske blir det så, eller också tar livet en ny vändning igen.

Jag är ändå tacksam över att vi hittade vår plats på jorden, och den tid vi fick där tillsammans...❤️❤️

Ungdom

 14 år, snart 15, på väg till Skrantagår’n i mörkret genom tunneln. Där stod som vanligt de lite äldre, och tuffare, killarna och hängde. Det var lite kyligt ute, så hon stoppade händerna i fickorna på den midjekorta jackan. De hemsydda gröna gabardinbyxorna, med utsvängda ben, fladdrade ovanför träskorna. 

Det långa mörka håret slängde fram och tillbaka över ryggen, när hon snabbt gick mot tunnelns öppning. Plötsligt klev en av killarna, som hon spanat lite på tidigare, fram och sa några ord. ”Ska du till går’n?” Hon stannade upp, och hjärtat slog några extraslag, när han frågade om de skulle gå tillsammans...❤️

Drömmar

DRÖMMAR...

Så här var det! Eftersom jag nuförtiden måste tänka på, och dessutom utföra, alla möjliga konstiga sysslor på egen hand. Då är kanske inte biltvätt det som står högst på prioriteringslistan. Men, nu hade jag tagit mig iväg till den enormt stora biltvättsanläggningen. Då skulle förstås alla andra också dit! Det var dubbla köer in genom dörrarna, och en ledig fil i mitten(haha förmodligen till personalen). Till slut rinner tålamodets bägare över, och jag kör rakt in på det lediga utrymmet. Blir förstås stoppad och måste backa ut, vilket jag hatar! Väl ute igen, svärandes en icke rumsren ramsa, så upptäcker jag att vi befinner oss precis bredvid stugan.🏡Parkerar, springer iväg in på tomten, och hämtar skottkärran och rusar rakt in genom hela biltvätten igen.👍 Då vaknar jag förstås, och är så förbenad eftersom bilen förstås står kvar utanför...😡🚗😂

Så ser mina nätter ut, hoppas att ni andra fått en god natts sömn...😉

Tiden

För två år sedan befann vi oss i Uppsala, på ett patienthotell. Min älskade make skulle genomgå en stor operation, med oviss utgång. Det blev inte många timmars sömn den natten, vi oroade oss båda inför morgondagen.
När det sedan blev morgon hämtades vi av en taxi, och kördes till rätt byggnad. Jag fick följa med till rummet där han fick byta kläder. Ett sista hejdå, jag älskar dig! Sen följde en otroligt lång dag, operationen tog nästan åtta timmar, av väntan och oro för hur det skulle gå.
Framåt kvällen ringde kirurgen och berättade vad de gjort, och att A låg på uppvakningen.
Inte blev det så mycket bättre sömn den här natten heller, jag drömde och vaknade om vartannat.
När jag nu tänker tillbaka, kan jag inte komma ihåg allting. De tio dagarna vi var i Uppsala flyter samman, och känns nästintill overkliga. Jag är ändå glad att jag fanns vid min älskades sida hela dagarna, även om han var medtagen och trött.

Midsommarhelgen närmar sig med stormsteg. Inget jag ser fram emot, snarare känns sorgen ännu mera övermäktig. Det var ju den helgen som vi brukade fira att vi träffades, och blev ett par. Så stor kärlek, det trodde jag nog inte att jag/vi skulle få uppleva. Vi som känt igen varandra sedan tonåren, var uppväxta under liknande familjeförhållanden och levt familjeliv på ungefär samma sätt.
Men, när vår tid kom då blixtrade det till från första ögonblicket! Oskiljaktiga från första kvällen, längtade efter varandra när du åkte iväg på jobb och telefonerna gick varma, tills du kom hem igen. Släntrade in på postkontoret, där jag jobbade, såg på mig med dina blåa ögon, och jag rodnade som en skolflicka.
 Jag saknar dig, så hjärtat brister, min egen älskade man!💔

Kärlek

Ta vara på varenda minut, 

för en dag tar allting slut.

Slösa med känslor och beröm, 

gör livet till en enda lång dröm.

Gå bredvid och stötta varandra, 

på den vägen ni ska vandra.

Berätta om allt som ni känner,

och var de bästaste vänner.

När det blir svårigheter ibland, 

räck då ut din utsträckta hand.

Ge, och ta, en kram eller kyss,

även om du gjorde det nyss.

Viska i din älskades öra,

de vackraste orden han vill höra. 

Jag älskar dig för den som du är,

i dig är jag för alltid så otroligt kär.

#MeggieMay ❤️

Längtan

En ändlöst lång väntan,

på att få träffas igen...

Se in i dina blåa ögon,

omslutas i din varma famn,

känna hjärtats snabba slag,

min lilla hand i din stora,

kyssar, skratt, lek och smek,

förtroliga samtal om livet,

en dans i den mörka natten,

somna och vakna tillsammans,

dela allt, stötta och glädjas,

sida vid sida, med stegen i takt.

Så levde de lyckliga i alla dagar,

innan drömmen krossades till sand...

#MeggieMay 💔

Tecken

En stuga har kommit till mig, som jag får disponera under sommaren! Det är den lilla stugan som ligger på tomten bredvid vårt tidigare hem. Det känns så bra att vara där, även om den inte är i så  bra skick. Den har stått tom i många år, och tomten är också eftersatt med skötsel. Men, för mig känns det som att komma hem igen. Har också träffat flera av våra kära grannar, som hälsat mig välkommen tillbaka. Fick hjälp av två gamla vänner, förra veckan, med att röja och köra bort gammalt bråte. Dagen efter, när jag satt på berget, kom två vackra fjärilar och flög runt mig. Tänkte inte så mycket på det då, mer än att de var så vackra och höll ihop hela tiden. Dagen efter så var det dags att städa på altanen, och där dök det upp en ensam fjäril. Den verkade vilsen, och vi fick hjälpa den att flyga ut i friheten igen.
Jag har tänkt en del på de händelserna, och tolkar det som ett tecken från min älskade Anders. Paret var förstås vi, och den ensamma fjärilen var nog jag. Tack, för att du visar mig vägen, finns vid min sida och hjälper mig att få ro i själen! ❤️

Saknad...

Min egen älskade Anders! ❤️

I vardagen är saknaden så stor, och outsäglig! Hela tiden poppar det upp saker som jag skulle vilja berätta för dig, min älskling. Och alla praktiska saker som du alltid skött, utan att göra det till en stor sak. Men, på samma sätt gjorde jag allt jag kunde för dig. Vara tillsammans, ta en fika ute i vårsolen. Se på en film, du och jag i soffan med händerna sammanflätade. Laga god mat, njuta av att du alltid tyckte om det som serverades. Åka på en bilutflykt, på okända vägar. Ha en kaffekorg packad, stanna till vid en sjö och bara vara. Jag pratar med dig, får inga svar, men känner att du ändå är hos mig. Vill känna pirret igen, när du kommer mig till mötes. Se in i dina blåa ögon, och omslutas i din stora famn! 💔

Den sista stunden

”Klockorna stannade,

tiden stod helt stilla.

Luften tog slut,

i ett sista andetag.

Mörkret slöt sig runtom,

det sista vilorummet.

Stjärnorna gnistrade, 

och lockade på din själ. 

Fönstret stod på glänt, 

i en vindpust for du iväg...”

#MeggieMay

Virvelvinden

Du kom in som en virvelvind i mitt liv.

Dina blåa ögon som lyste så klart

En trygg famn att omslutas av.

Händer sammanflätade från första stund. 

Olika, men ändå lika, följde vi samma väg.

Blickar, skratt, kramar och kyssar. 

Små lappar med kärleksfulla ord.

Vår starka kärlek finns alltid kvar...

Längtan

Min älskade Anders!

Så stor, stark och trygg.

Du var min stora kärlek,

som bar mig genom livet.

Klagade aldrig över något, 

tog på dig alla tunga sysslor.

Berömde alltid maten du fick, 

som alltid var lagad av kärlek.

Full av energi och glada upptåg,

var du min bästa lekkamrat.

Vi pratade, busade och skrattade,

men kunde också gråta tillsammans.

På olika sätt fanns vi för varandra,

och stöttade när det blåste kallt. 

Jag saknar dig så otroligt mycket,

och önskar att allting var som förr. 

Men älskling, vi kommer att ses igen, 

och då släpper jag aldrig din hand...

Nu har det gått tre månader sen vi överlämnade nycklarna till vårt älskade hem! Vårt paradis på jorden, som vi gemensamt byggt upp, från en liten sommarstuga till en trivsam åretruntbostad. Från första stund kände vi båda att lilla Rosensjö passade oss, lantisar som vi är. Att flytta ut på landet var det bästa beslutet vi kunde ha tagit. Även om vi också var väldigt förtjusta i ”Vispen 12”, som vi kallade vårt första gemensamma hus.
Men, inte visste vi för sexton år sedan hur livet skulle omkullkastas. Vi var så entusiastiska, starka och fyllda av idéer och planer som vi ville förverkliga. Så mycket glädje, kärlek och skratt som vi fyllde vårt hem med, det hade kunnat räcka livet ut. Och så känns det nu, som att allt vi kämpat för, bara försvann som en vindpust. Vår starka kärlek, till varandra, den finns ändå kvar för evigt...
❤️”Din hand i min, min hand i din”, du finns alltid i mitt brustna hjärta! ❤️

Nytt år, nya löften..,

NYÅRSLÖFTEN 2019–2020

• Röra på mig mera, typ vicka på tårna 
• Äta lagad mat varje dag, kokt ägg=ok
• En kulturaktivitet/månad, se på film!
• Rensa bort prylar, =bära upp på vinden
• Vistas utomhus varje dag, t ex på balkongen
• Sova på natten, äta frukost på morgonen
• Hjälpa någon annan människa, bli volontär?
• Njuta av naturens växlingar, ta en biltur 
• Umgås med min familj, bo i deras gästrum...
• Resa till vårt älskade Kreta, kanske emigrera
• Släktforska igen, spännande!
• Hålla kontakt med de vänner som finns kvar