Tecken

En stuga har kommit till mig, som jag får disponera under sommaren! Det är den lilla stugan som ligger på tomten bredvid vårt tidigare hem. Det känns så bra att vara där, även om den inte är i så  bra skick. Den har stått tom i många år, och tomten är också eftersatt med skötsel. Men, för mig känns det som att komma hem igen. Har också träffat flera av våra kära grannar, som hälsat mig välkommen tillbaka. Fick hjälp av två gamla vänner, förra veckan, med att röja och köra bort gammalt bråte. Dagen efter, när jag satt på berget, kom två vackra fjärilar och flög runt mig. Tänkte inte så mycket på det då, mer än att de var så vackra och höll ihop hela tiden. Dagen efter så var det dags att städa på altanen, och där dök det upp en ensam fjäril. Den verkade vilsen, och vi fick hjälpa den att flyga ut i friheten igen.
Jag har tänkt en del på de händelserna, och tolkar det som ett tecken från min älskade Anders. Paret var förstås vi, och den ensamma fjärilen var nog jag. Tack, för att du visar mig vägen, finns vid min sida och hjälper mig att få ro i själen! ❤️

Saknad...

Min egen älskade Anders! ❤️

I vardagen är saknaden så stor, och outsäglig! Hela tiden poppar det upp saker som jag skulle vilja berätta för dig, min älskling. Och alla praktiska saker som du alltid skött, utan att göra det till en stor sak. Men, på samma sätt gjorde jag allt jag kunde för dig. Vara tillsammans, ta en fika ute i vårsolen. Se på en film, du och jag i soffan med händerna sammanflätade. Laga god mat, njuta av att du alltid tyckte om det som serverades. Åka på en bilutflykt, på okända vägar. Ha en kaffekorg packad, stanna till vid en sjö och bara vara. Jag pratar med dig, får inga svar, men känner att du ändå är hos mig. Vill känna pirret igen, när du kommer mig till mötes. Se in i dina blåa ögon, och omslutas i din stora famn! 💔

Den sista stunden

”Klockorna stannade,

tiden stod helt stilla.

Luften tog slut,

i ett sista andetag.

Mörkret slöt sig runtom,

det sista vilorummet.

Stjärnorna gnistrade, 

och lockade på din själ. 

Fönstret stod på glänt, 

i en vindpust for du iväg...”

#MeggieMay

Virvelvinden

Du kom in som en virvelvind i mitt liv.

Dina blåa ögon som lyste så klart

En trygg famn att omslutas av.

Händer sammanflätade från första stund. 

Olika, men ändå lika, följde vi samma väg.

Blickar, skratt, kramar och kyssar. 

Små lappar med kärleksfulla ord.

Vår starka kärlek finns alltid kvar...