Livet

Så långa dagar, och oroliga nätter.

Tiden står stilla, men rusar ändå iväg.

Kroppen är så fylld av känslor, 

som inte vet vart de ska ta vägen.

Hjärtat bultar, det värker överallt,

huvudet är fullt av frågor och tankar.

Nu måste det snart vara dags för oss,

att ta nya steg och se framåt igen...

#MeggieMay

Vänner

Det knackade idag, på vår dörr,

där stod gamla vänner från förr.

Kaffepannan slogs på i en hast,

och vi unnade oss en lång fikarast.

Samtalet flöt på så väldans fort,

vi diskuterade både smått och stort.

Efter några timmar med mycket skratt,

kommer vi att sova riktigt gott i natt.

Tack för besöket, och välkomna tillbaka,

hälsar herr Svanberg och hans hulda maka...

❤️☕️☕️❤️

Bistra vindar

Bistra vindar viner,

det har blivit så kyligt.

Ingen plats för de udda,

bara för de som har allt.

Inte snegla åt sidan,

bara knuffa sig fram.

Sträck ut en hjälpande hand,

till den som har fallit.

Ge plats vid ditt dukade bord,

nog kan en mun till mättas.

Du och jag kan ändra allt,

och lära oss mycket av andra...

#MeggieMay

Tankar

När livet snabbt förändras. 

Då ändrar vi vårt mål.

När allting går i kras.

Då lagar vi det igen.

När glädjen tagit slut.

Då gläds vi åt det lilla.

När hjärtat nästan brister.

Då håller jag din hand.

När skratten har tystnat.

Då ler vi mot varandra.

När ingen framtid syns.

Då tar vi små steg framåt.

När tårarna bara rinner.

Då låter vi dem torka.

När allting känns så tungt.

Då bär vi varandras bördor.

När ingen lycka längre finns.

Då kysser du ömt min kind.

När nätterna är långa.

Då tar jag dig i min famn.

När allt en gång tar slut.

Då går vi tillsammans, hand i hand...

#MeggieMay

 

Mot framtiden...

Några timmar i en sal,

där tiden sakta tickar fram.

Dörrar öppnas och stängs,

snabba fötter i korridoren.

Väsande ljud i rummen, 

droppar som sakta faller.

Några tröstande ord,

från trygga människor.

Första steget är taget,

nu blickar vi bara framåt...

#MeggieMay ❤️

Hopp

Tre långa, tunga månader,

som en liten del av livet.

Känslor rusar runt,

hjärtat slår så tungt.

Tar ett litet steg framåt,

och faller sen tillbaka.

Tårar som sakta rinner,

på den trötta kinden.

Kämpa, kämpa och håll ut,

kärleken vinner till slut.

Hoppets låga tänds igen,

för dig min allra bästa vän...

#MeggieMay

Darling! ❤️

De stora starka händerna, 

ligger så stilla på täcket.

Dina glittrande blåa ögon,

som jag föll för en gång.

Jag smeker din trötta kind,

kysser bort dina tårar.

En dag ska vi åter vandra,

över grönskande ängar.

Alltid tillsammans, hand i hand...

#MeggieMay ❤️

Så det blev...

Så hårt arbete

Så många år

Så heta drömmar

Så glittrande ögon

Så frestande mål

Så många skratt

Så mycket kärlek

Så långa nätter 

Så heta tårar

Så tungt allt blev

#MeggieMay ❤️

Älskade...

Känner ingen hunger, eller törst,

hjärtat dunkar så hårt i mitt bröst.

Varför skulle det bli så här,

du som är mig så innerligt kär.

Den starkaste mannen jag vet,

med de blåaste ögon jag sett.

Nu, skulle vi äntligen slå oss till ro,

inte längre bara slita och gno.

Försöker att stötta och ge kraft,

till den största kärlek jag haft...

#MeggieMay

Stilla, så stilla...

Stilla, så stilla är natten.

Med mörkret utanför,

som en tung svepning.

Månen lyser svagt på himlen,

några enstaka stjärnor glimmar.

Slumrar, drömmer och vaknar,

men kan inte komma till ro.

Vankar fram och tillbaka,

som ett instängt djur.

Hjärtat bankar hårt i bröstet,

tankarna rusar åt olika håll.

Stilla, så stilla är natten...

#MeggieMay

Oro

Tänk, att livet kan förändras totalt på bara en månad! Trodde att framtiden var utstakad på bästa möjliga sätt, efter många års hårt arbete. Att vi skulle få njuta av lediga dagar, resor, god mat och dryck. Ja, listan kan göras lång med alla våra planer. Men, ödet ville annorlunda och krossade allt som vi längtat och strävat efter. Nu väntar en oviss tid, där vi bara kan hoppas på det bästa. Försöker att vara lugn och positiv. Det är inte lätt, när oron gnager inombords hela tiden. Tårarna ligger och bränner bakom ögonlocken, och rösten stockar sig. Måste vara stark, och stötta den käraste jag har!
❤️❤️

Kärlek

Min älskade!

Du sover så tungt bredvid mig.

Jag hör dina djupa andetag,

men kan inte komma till ro.

Vad vet vi om vad som väntar,

det känns så ovisst och skrämmande.

Tänker att varje ny dag är en gåva,

där du och jag går hand i hand.

Så många år vi fått, med en stor

och djup kärlek till varandra.

Vi har skrattat, busat och älskat,

och delat glädje och sorg.

Tillsammans är vi starka, 

och kämpar för framtiden...

Två trygga händer...

Två trygga händer flätas samman.

Blickar som möts och dröjer sig kvar.

Du är som solen, som värmer min kropp.

Jag är månen, som lyser upp din väg.

Du är båten, som för mig i hamn.

Jag är havet, som lockar och drar.

Du har bränslet, som värmer oss länge.

Jag är lågan, som flammar till och ger fart.

Du är en stilla bris, len mot min kind.

Jag är stormen, som snabbt drar förbi.

Så lika, och ändå så olika, på många sätt.

Formade av åren som gått, allt känns så rätt...

#MeggieMay# ❤️❤️

Vårkänslor!

Ser mig omkring i naturen, 

hur allt väcks till liv igen.

En gräslökstuva kämpar sig upp,

ur den hårda kalla jorden.

Syrenens knoppar spricker ut,

och sprider en underbar doft.

Gräsmattan känns mjuk och fuktig,

bjuder in till en barfotavals.

Himlen är så oskyldigt blå,

med små vita tussar av moln.

Solen glittrar mot den frusna sjön,

snart skvalpar vattnet mot bryggan.

Haren skuttar snabbt över ängen,

när vråken seglar högt uppe i skyn.

Känner mig som en liten strävsam myra,

i livets förunderliga rundgång...

#MeggieMay

Då och nu...

Tänker på alla jag mött under årens lopp,

olika till utseende, sinnelag och kropp.

Några finns för alltid i mitt hjärta kvar,

andra försvann lika snabbt som veckans dar.

En del var spralliga, glada och busiga,

vissa hade näsan i vädret och var tjusiga.

Det fanns herrar som ville ta en svängom på logen,

och några flinka flickor, som vandrade i skogen. 

Vi delade drömmar, glädje, sorg och skratt,

pratade förtroligt under både dag och natt.

Så mycket jag lärde mig, av både gamla och unga,

att stötta, lyssna, gråta en tår, prata och sjunga.

Nu sitter jag här och filosoferar lite smått,

med värkande kropp, och ett hår som är grått.

Skriver några rader i boken som handlar om livet.

Hur det kommer att gå, står i stjärnorna skrivet...

#MeggieMay

Steg för steg

Som ett litet barn sträcker jag mig efter saker jag vill ha. Tar några stapplande steg på okänd mark.

Att få lära mig saker, som jag trodde att jag redan kunde, det är faktiskt en nyttig erfarenhet. 

Dags att sluta rulla på i gamla hjulspår, och istället vika in på en okänd väg.

Det är verkligen inte lätt att ställa om sig, från både vanor och ovanor...

Långt bort i fjärran finns målet, hoppas bara att jag kan nå dit. Ser fram emot att få ett bättre liv, och  mera ork till saker som jag vill göra. Ta tillbaka en del av styrkan som finns långt inne i min kropp, njuta av naturens skiftningar, ägna mig åt saker som skänker glädje. Umgås med de människor som jag älskar, och bryr mig om.

Ett steg i taget, dag för dag...

Den förunderliga kroppen...

Inte hade jag väl tänkt mig att bli som en fånge i min egen kropp?
När som barn jag sprang sorglöst omkring, gärna barfota och med håret fladdrande i vinden! Liten och spinkig, glad, busig och sprallig.
Inom mig känner jag mig fortfarande så, men när jag ser mig i spegeln är det en dyster syn. De senaste åren har flera olika sjukdomar kopplat ett grepp, som jag inte är tillfreds med. Att se sin   kropp svälla upp, sjunka ihop och ha ständig värk är hemskt jobbigt.
Jag som älskat att gå i skogen, cykla, och vistas utomhus, är nu begränsad till korta stunder av rörelse. Musik och dans har alltid legat mig varmt om hjärtat, nu lyssnar jag och rör mig i en sittdans.
En arbetsmyra, med mycket ork, engagemang, driftighet och lojalitet är nu förpassad till ett liv i hemmet. Visserligen trivs jag bra där, men saknar kollegor, arbetsliv och en uppgift i att hjälpa andra människor.
Känner att jag har så mycket att ge, men hittar ingen plats för mig att kunna förmedla det.
Älskar att skriva, baka, laga mat, odling och trädgård, blommor och grödor, resor, bilturer, musik. Ja, intressen saknas inte, men orken räcker inte riktigt till. Svårt för mig, som alltid varit högpresterande, att sänka kraven och förväntningarna på mig själv!

Ålderdom

Vad är det jag väntar på, 

att tiden bara ska gå?

Dagarna rinner förbi,

som en grå långsam klump.

Jag saknar mitt gamla liv,

smattret av snabba fötter,

hasande steg i tofflor,

skratt i korridorerna,

en fårad gammal kind,

en skrynklig hand i min.

Empati, glädje och sorg,

lyssna, förstå och stötta.

Ett yrke, som låg mig så

varmt om hjärtat.

Något finns väl ändå kvar,

som jag kan duga till...

#MeggieMay

Nyårsnatten

Ännu en gång kan jag konstatera,

att tiden rusar fram utan några stopp.

Årsringarna är svårare att räkna,

silverstänken i håret blir fler och fler.

Krymper ihop som en liten gumma,

knotiga leder, och ben som är krumma.

Men, i bröstet bultar hjärtat hårt och hett,

tankar och idéer flödar fram i väldig fart.

Så nu tar vi sats och siktar mot solen,

och den ljusnande framtid blir vår...

#MeggieMay